Livet är konstigt

Jag borde vara överlycklig, men tyvärr är det inte så. Uppflyttade blev vi, men vissa saker kunde ju gått så mycket bättre - höjdpunkten var ändå platsliggningen. Den är jag glad för.

Annars känner jag mig så deppig - jobbigt! Fixade en massa igår, satte steken i ugnen och gick en lång runda med Hero i skogen. Vi passerade en schäfertik o en typ laika, vet inte vad det är för ras. Sally (schäfern) brukar gaffla så det var fokus på avledning av henne. Detta resulterade i att den andra (kastrerad hane) for skällande iväg mot mig o Hero. Hero var ju inte sen att hänga på, men han var ju kopplad... Det är ju inte bra när sådant händer, samtidigt som jag fick chansen att tillrättavisa honom. Korrigeringarna köpte han till slut, han protesterade lite ljudligt först... Tur ingen filmade, i dagens Sverige hade jag väl blivit anmäld ;)

Efter middagen tog jag en långrunda med Olli, upp till klubben o träna var tanken, men jag vände i grinden. Det är sällan jag inte orkar träna, men igår var en sådan deppedag. Stackars Olli fattade ingenting när jag först öppnar för att sen stänga grinden direkt. Vi gick en lång runda genom skogen o över fälten i mörkret, tur vi inte mötte någon för då hade jag nog blivit lite rädd.

Det har varit en jättejobbig helg på många sätt. Ibland säger man saker som missuppfattas så totalt, jag har ju dessutom förmågan att kunna vara lite vass i tonläget vilket inte gör saken bättre. Det är lätt att ha förklaringar och framför allt så är det lätt för andra att tycka.

Idag ska jag i alla fall till Åstorp o träna. Björn o jag hjälps åt med tisdagsträningen idag och jag har bestämt med Bengt innan. Det finns ett litet hopp att jag ska kunna tävla i Åstorp i november, men då måste jag skynda - fast skynda långsamt så det blir riktigt bra - konstig ekvation.

Tingeling