Panik i skogen

Idag var tanken att rasta djuren på Söderåsen, lägga spår och sen träna lydnad i Åstorp. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig...

Upp tidigt och körde iväg. Hundarna var överlyckliga när de upptäckte vart vi hade kört. De fick springa av sig ordentligt. Olli vädrade efter vilt och Hero följde mamma i hälarna. Tack och lov är han inte så intresserad av de vilda djuren, han håller mest koll på sin mamma. Till hennes stora förtvivlan vallar han henne bra och han har fullt upp med det. Hur som helst tyckte jag att vi hade gått långt nog och vände, varpå Olli reagerade som att något hade stuckit henne i ljumsken. Jag kollade och fick lätt panik när jag upptäckte att det var något stygn efter kastreringen i maj som brustit. Förmodligen har hon hoppat över någon rotvälta och repat upp stygnen. Det var många tankar som for genom huvudet - men hur långt var det egentligen till bilen!?!?!?

Nu blev det varken spår eller lydnad utan vi tvättade rent på klubben och sedan har hon fått vara i stillhet. Det är nog inte så farligt, men vi ska till veterinären i morgon. Det är ju i "fel" månad att ha sår...

Tja, det känns som att det inte är meningen att jag ska träna - alltid kommer det något i vägen :(