OH MY GOD!

Det var verkligen länge sedan jag skrev något! Jag kom först inte ens ihåg hur man loggar in ;)

Det finns faktiskt anledningar till att jag inte skrivit på länge - det hade blivit så trist...

I julas blev trycket för mycket (till och med på mig) så jag hamnade i den berömda väggen eller utmattningsdepression som det så vackert heter. Har man inte varit där kan man nog inte inse vad det handlar om.
Jag fungerade helt enkelt inte längre, jag kunde inte gå ut med hundarna, inte köra bil, inte träffa folk, handla var helt uteslutet. Kroppen såg verkligen till att allt stod stilla, utslag över halva kroppen, fruktansvärd huvudvärk, konstant illamående, ja jag kan fortsätta med hur mycket som helst.

NU är jag äntligen bättre! Det har tagit tid och det har jag såklart haft svårt att acceptera ;) Nu är jag tillbaka på jobbet igen och det känns gött! :)

Tack alla mina goa vänner som har stöttat mig! Följt med som sällskap på ica maxi, lyssnat när jag behövt prata, ringt utan anledning bara för att höra av sig, tagit ut mig på saker när jag tvekat, ja jag kan fortsätta hur länge som helst med exempel - utan er hade det varit ännu jobbigare!

På hundfronten har det hänt lite också, jag har anmält mig och Hero till tre tävlingar - varje gång har något satt käppar i hjulet. Första tävlingen fick han en blockering i ryggen, nästa gång var det ett av mina bicepsfästen som gick av och nu sist så stukade Hero tån. Nu lär det dröja tills jag anmäler mig till tävling igen... I see the sign.................

När min arm havererade i april började jag köra sök med Hero. Han blev helt överlycklig! Slippa gå med den där linan, sakta och hålla nosen i marken - nu får han springa med hög nos och hitta folk som han får skälla på :) En riktig naturbegåvning!!! Har man en hund med fart o fläkt o som tycker om folk så har man och då passar söket utmärkt.
Så fort han blir bra i tassen ska vi börja träna igen, han är lite "taggad" nu när det bara blir korta koppelrastningar ;)

Olli mår som den prinsessa hon är. Till hennes stora förtjusning blir det lite träning, både lydnad, uppletande och spår, ja till och med några sökpass har hon fått göra - då leker livet också för henne :)

Hon är helt ljuvlig denna hund! I december fyller hon nio! För ett par veckor fick hon följa med på Henriks fotbollsmatch. En förälder tyckte att hon var så fin och undrade hur gammal hon var. Hon blev mycket förvånad över svaret och trodde att hon kanske kunde vara två år, hennes smidighet, utstrålning och att det bara är morrhåren som blivit grå - det lurar många ;) Det är väl snarare mig hon har gett grå hår - det har inte varit en dans på bomull precis. När jag tänker tillbaka på de första åren med henne - ja ni som kände henne redan då förstår vad jag menar. Hon har alltid fungerat utmärkt som "visningshund" när det ska svåra till sig, tävlingsledare på mh/mt, instruktörsutbildningar osv osv, då har hon fått ställa upp. Hon har skött det med bravur! Många har fått tänka till hur man agerar med sådana hundar.
Genom åren har jag fått många kommentarer och frågor hur jag orkar med henne. Tja, det är lite som en terv i schäferformat - för schäferfolket är detta en grov förolämpning det är jag mycket väl medveten om. Men de som vet vad jag tycker om tervar förstår att en finare komplimang är svår att få. Många schäfrar är sågbockar i mina ögon, trista, tröga, slöa - SÅ är inte min ♥Olli♥! I love her!♥
Jag hoppas hon får leva många år till. Dessutom har jag hittat ett foder som passar henne perfekt - Arden Grange! Hennes öron är jättefina när hon får detta foder. Jag provade att gå tillbaka till Purina, men det tyckte inte hennes öron om. Nu äter hon AG sensitive (vit fisk o potatis) - superbra efter bara några dagar!!! Tänk vad foder kan göra.

Barnen har sommarlov och det är underbart både för dem och mig ;)

/Tingeling